Relevanta begrepp och förklaringar inom pacemakerterapi och fysiologi.
Ablation är ett ingrepp som började användas i slutet på 1980-talet. De första patienterna som behandlades hade sk kroniskt förmaksflimmer med hög kammarfrekvens. Då man inte kunde få ner pulsen med vanliga mediciner prövade man att förstöra förbindelsen mellan de flimrande förmaken och hjärtkamrarna. Den elektriska ledningen heter AV- knutan som fortsätter ner i hjärtat under namnet His’ bunt. Därefter delar sig ledningen med två banor till vänster kammare och en gren till höger kammare.
Arteriell avser artärer till skillnad från venös som avser vener. Arteriellt blod är rikt på syre och är ljusare än venernas blod. Arteriellt blod pumpas ut från hjärtats vänstra kammare via artärerna till kroppens organ och vävnader som behöver syre. Pacemakerelektroder läggs aldrig i artärerna utan i venerna.
Med arytmi på läkarspråket menas vanligtvis en rubbning i hjärtrytmen, som inte kan betecknas som normal. Pulsen kan vara oregelbunden, för snabb (takykardi) eller för långsam (bradykardi). Det finns många olika arytmier och diagnosen får man lättast genom att ta ett EKG. Ger arytmin symptom påbörjas vanligtvis behandling av något slag. Långsam, symptomgivande puls leder nästan alltid till pacemakerbehandling. Tyvärr finns inga läkemedel som på ett enkelt sätt höjer pulsen. På sjukhusen ges speciella dropp
Biopsi innebär att man tar ett vävnadsprov, ofta med en tunn nål, från olika organ i kroppen och undersöker det i mikroskop för att få en diagnos. Hjärtbiopsi görs också, även om det är något krångligare. Man för in en millimeterstor tång in i hjärtats högra kammare och med tången knipsas en liten vävnadsbit av hjärtväggen och den biten skickas till undersökning. Många hjärtbiposier utförs på hjärttransplanterade patienter för att i god tid kunna avslöja
Biventrikulär pacing eller CRT – Cardiac Resynchronization Therapy. Se fördjupningsartikel om CRT vid hjärtsvikt.
Bradykardi innebär att pulsen är för långsam vanligtvis under 50 slag i minuten. Ett hjärta som pumpar för långsamt kan orsaka trötthet, yrsel eller svimningsepisoder då hjärnan inte får tillräckligt med syrerikt blod. En pacemakerkan kan då implanteras för att få tillbaka den normala blodcirkulationen. Diagnosen bradykardi ställs lättast med en vanlig EKG-undersökning. Patienten eller anhöriga, som kan räkna pulsen, kan tala om att hjärtat slår för långsamt när symptomen inträffar. Innan man implanterar en
Defibrillering är en akut åtgärd för att bringa hjärtat tillbaka till normal verksamhet. Detta sker vid hjärtstillestånd orsakat av kammarflimmer eller kammartakykardi. Defibrillering är kort strömstöt som passerar hjärtat. Det är insats som ofta är direkt livräddande. Defibrillering kan ges externt, med en defibrillators kontaktdon mot huden på bröstkorgen, och internt – vid kirurgiskt öppnad bröstkorg. Defibrillering kan också ges av en implanterad pacemaker med defibrilleringsegenskaper: en så kallad ICD – Implantable Cardioverter Defibrillator, Implanterbar
EKG är en förkortning på elektrokardiogram. När det gäller att bedömma hjärtrytmen och frekvensen är EKG en av de viktigaste undersökningsmetoderna. Via elektroder från armar och ben samt från bröstkorgen registreras hjärtats elektriska aktivitet. EKG tas under ett par minuter och det blir en ögonblicksbild av den elektriska hjärtaktiviteten under patientens liv. Många patienter har rytmrubbningar som bara uppträder vid enstaka tillfällen och det är inte alltid man kan fånga dem vid en normal EKG-
Patienter med svårbehandlade rytmstörningar genomgår ofta en elfys-utredning (elektrofysiologisk utredning). I lokalbedövning lägger kardiologen in i hjärtat tre, fyra tunna elektroder, vanligtvis från vänster ljumske, där blodkärlen är stora och ligger nära huden. Elektroderna placeras i hjärtat med röntgen-TV genomlysning och finjusteras sedan genom att de anslutes till en sorts datoriserad övervakningsutrustning. Man försöker bl.a. starta patientens hjärtrusning och med hjälp av EKG:n från hjärtats insida kan man se var ett ev. elektriskt fel sitter
Elektrofysiolog – hjärtläkare som specialiserat sig på störningar i hjärtrytmen (arytmier). Elektrofysiologer lägger in temporära elektroder i hjärtat för att kartlägga och diagnostisera vilket fel i retledningssystemet som orsakar arytmin. Dessa undersökningar kallas för invasiv elektrofysiologisk utredning och görs vanligtvis på universitetssjukhusen i Sverige. Precis som vid pacemakeroperationer placeras elektroderna på olika ställen med hjälp av röntgen-TV genomlysning. Dock läggs de in via ljumsken där blodkärlen ligger mer lättåtkomliga. Påträffas elektriska områden i hjärtat som
EMI, Elektromagnetisk interferens, är elektriska fält och elektromagnetiska strömmar som framför allt tidigare kunde påverka en pacemakern. Dessa störningskällor finns ständigt omkring oss som t. ex. butikslarm, vapenkontroller, spisar, mobiltelefoner, generatorer mm. För att skydda själva pulsgeneratorn från funktionsstörningar har speciella skyddsfilter byggts in i pacemakern så att den inte längre påverkas lika lätt av EMI längre. Mobiltelefoner påverkar inte pacemakern så lätt längre även om man skall försöka att inte lägga dem precis över
Esofagus-EKG, d.v.s. EKG från matstrupen, är en kompletterande undersökning där man sväljer en elektrod under någon minut. Den undersökning kan ge mer information om orsaken till vissa arytmier. Matstrupen ligger precis intill vänster förmak.
Extraslag eller extrasystolier kan uppträda i förmaken och/eller i kamrarna. Den regelbundna hjärtrytmen störs något av extraslagen som sällan har någon större betydelse. Nästan alla människor har ibland episoder med extraslag och de behöver oftast inte behandlas. En del tycker att de är obehagliga medans andra människor inte märker något. Man kan pröva olika läkemedel men biverkningarna från dessa är ofta värre än extraslagen.
Förmaksfladder innebär att förmaken fladdrar”. Den normala pumpfrekvensen i förmaken har ökat från cirka 60 till 100 slag i minuten till 200-300 ””fladderryckningar”” i minuten. Observera det gäller endast i förmaken”
När förmaksflimmer inträffar har ett elektriskt kaos drabbat de bägge förmaken som upphör med sin regelbundna pumpfunktion och nu står och skakar eller som det kallas flimrar”. Blodet kan ändå rinna in i kamrarna.”
Hjärtinsufficiens är en läkarterm som betyder hjärtsvikt. I korthet kan man säga att hjärtmuskeln inte orkar upprätthålla en adekvat blodcirkulation i kroppen eller genom lungorna. Hjärtsvikt är ofta resultatet av en allvarlig hjärtsjukdom som hjärtinfarkt, sjukdom i hjärtats muskelceller, infektioner eller exempelvis fel hjärtfrekvens där pulsen är för snabb eller för långsam. I många fall med rytmstörningar kan hjärtsvikten botas eller minskas med hjälp av pacemaker. Under senare år har man börjat att implantera en
ICD är en engelsk förkortning för Implantable Cardioverter Defibrillator” som på svenska skulle kunna översättas till implanterbar elkonverterare-defibrillator ICD- behandling användes för att förhindra ofta livshotande snabba hjärtfrekvenser där mediciner inte har tillräcklig effekt. Pacemaker däremot användes nästan uteslutande för att behandla långsam puls. Operationerna liknar mycket varandra dvs. elektroder placeras i hjärtat och anslutes till ICD- dosan eller pacemakern. ICD- dosan har nuförtiden även en inbyggd pacemaker”
Pacemakrar implanteras under hudens fettlager och själva dosan läggs vanligtvis på underliggande muskel. Placeras dosan under vänster eller höger nyckelben läggs dosan på den stora bröstmuskeln. På små barn brukar pacemakern läggas under bukhuden. Elektroderna implanteras via venerna och förs under röntgengenomlysning ned till hjärtat. För ytterligare information v.g. se
Pacemakern skickar ut mycket korta (0,3-1,0 millisekunder) elektriska stimuleringsstötar som man på pacemakerspråket vanligtvis kallar för impulser. Impulserna har en spänning på cirka 1,0 upp till 3,5 volt vilket ofta är tillräckligt för att hjärtat skall dra ihop sig (depolariseras). Detta värde kan ändras om kraftigare spänning behövs. Slår hjärtat med normal frekvens kan pacemakern tillfälligt avbryta impulsgivningen (inhiberas).
Kammarflimmer eller ventrikelflimmer (ventrikel=kammare) är en mycket snabb hjärtrusning i kamrarna. Precis som vid förmaksflimmer uppstår ett elektrisk kaos i kammarmuskulaturen och pumpfunktionen upphör omedelbart. Kamrarna står endast och skakar. Kammarflimmer får samma funktionsnedsättning som när hjärtat slutar att slå. Patienten förlorar medvetandet inom några sekunder och kan avlida inom några minuter om inte man bryter kammarflimret eller ger en adekvat hjärt-lungräddning. Kammarflimmer är ofta orsakat av en svårare bakomliggande hjärtsjukdom som t.ex. en större
Kardiolog – hjärtspecialist som ägnar sig åt utredning, behandling och rehabilitering av patienter med hjärtsjukdomar.
Kardiomyopati innebär en sjukdom i hjärtats muskulatur, som i sin tur förändrar hjärtats anatomiska form. Man skiljer på obstruktiv kardiomyopati och dilaterad kardiomyopati. Obstruktiv kardiomyopati kan medföra att skiljeväggen mellan hjärtkamrarna rör sig på ett ofördelaktigt sätt vid hjärtsammandragningen och hindrar, obstruerar, blodet att komma ut från vänster kammare. Dessa patienter kan ha nytta av en pacemaker, som genom att stimulera hjärtspetsen ändrar skiljeväggens rörelsemönster, vilket medför att blodet pumpas ut lättare från vänster kammare.
Lokalbedövning vid pacemakeroperationer är den gängse bedövningsformen idag vid nästan alla pacemakeringrepp. Bedövningen liknar den vid tandläkarbedövning. En pacemakeroperation är så pass liten att nedsövning med narkosmedel anses onödig. Ett undantag är barn och ibland en del patienter, som fått någon komplikation i pacemakerfickan. Här kan narkos vara befogat. Fördelen med lokalbedövningen är att patienten kan gå upp direkt efter operationen, äta och kanske åka hem samma dag. Några patienter är så pass sjuka att
Maze, som betyder labyrint, är en relativ ny behandlingsmetod, men har funnits i ett tiotal år. Det finns en rad olika Maze-processer som vi inte kan gå in på här. I korthet bränner man med elektroder eller elektrisk kniv på insidan av hjärtat i skadad vävnad för att förstöra områden, som skapar rytmrubbningar. Vissa patienter med förmaksflimmer kan vara lämpade för Maze-behandling. Ingreppet kan göras utan operation med katetrar från ljumsken eller att patienten genomgår
Myokardiet är hjärtats muskel som omger förmaken och kamrarna. Myokardiet består av tvärstrimmiga muskelceller, som tyvärr inte kan återbildas om de skadas och dör vid t.ex. en hjärtinfarkt. Istället bildas ett bindvävsärr.
Myokardit är en inflammation i hjärtmuskeln. Denna inflammatoriska process kan även drabba hjärtsäcken, som ligger runt hjärtat. Hjärtsäcksinlammation benämns perikardit och, logiskt nog, är bägge strukturerna inflammerade, talar man om perimyokardit. Inflammationen kan vara akut eller kronisk. Skilj inflammation från infektion. Det senare är en bakteriell eller virologisk process och behandlas med antibiotika.
Narkos eller lokalbedövning vid implantation av en pacemaker är en fråga som ibland dyker upp. I vanliga fall ges endast lokalbedövning kring det område under huden där pacemakern skall placeras. Ingreppet är så litet att narkos, som innebär att patienten får sova, inte användes särskilt ofta i Sverige, kanske endast i några procent. Unga människor och extremt oroliga patienter brukar få narkos. Om patienten har obehag under operationen kan man ge en lugnande spruta som
Pacemaker – Pulsgenerator – Hjärtstimulator
Pacemaker är ett engelskt ord som bl a betyder farthållare men som på svenska även brukar kallas för pulsdosa, pulsgenerator eller hjärtstimulator. En pacemaker kan, inom några millisekunder, upptäcka att din hjärtrytm är för långsam och skicka ut elektriska impulser för att få hjärtat att slå regelbundet och med adekvat frekvens. Pacemakern består av en liten hybridkrets som kan liknas vid en mikroskopisk dator. Detta är hjärnan i pacemakern och här finns en rad viktiga
Pacemakerprogrammerare kan egentligen betyda två saker. Dels en person som programmerar (ändrar pacemakerns inställningar) pacemakern och dels kan ordet betyda en specialbyggd pacemakerdator som denna person använder. En pacemaker kan programmeras med hundratals olika inställningar. Det är viktigt för patienten att pacemakerprogrammet blir så optimalt som möjligt.
Perikardiet, hjärtsäcken, är en bindvävssäck som omger hjärtat. Perikardiet består av två skikt mellan vilka det finns en liten mängd vätska.
Pulsgeneratorn eller hjärtstimulatorn är andra ord för själva pacemakerdosan.
De flesta moderna pacemakers idag, har en inbyggd sensor. Sensorn är en elektronisk krets som reagerar på acceleration i någon riktning. De elektriska signalerna från sensorn ökar pacemakerns stimulationsfrekvens. Sensorns huvuduppgift är att höja pulsen hos pacemakerpatienter som inte kan öka hjärtfrekvensen p.g.a av en sjuk sinusknuta, långsamt förmaksflimmer eller bromsande hjärtmedicin. Pacemakersköterskan eller läkare kan slå på eller av sensorn. Till exempel, om frekvensen – sensorns känslighet – är för högt ställd kan patienter
Sinusknutan är hjärtats normala impulsgivare och kan liknas vid ett tändstift. Sinusknutan innehåller speciella celler som alstrar och sänder ut de elektriska impulser som rytmiskt sprids över förmaken och sedan till kammarmuskulaturen. Sjukdomar som drabbar sinusknutan kan skada och kanske förstöra dessa celler så pass att de inte kan fullfölja sin funktion. Man talar om en sjuk sinusknuta som ger vissa symptom (eng. Sick Sinus Syndrome). Det är vanligt att patienter med sjuk sinusknuta får
Sinusknutan eller sinusnoden, som den ibland kallas, är belägen i övre delen av höger förmak och består av en samling unika celler som regelbundet alstrar och skickar iväg elektriska impulser över förmaken och dessa fortsätter till kamrarna (cirka 70 impulser/minut i vila). De elektriska impulserna är mycket svaga men absolut nödvändiga för att förmak och kammare skall dra ihop sig. Man kan likna sinusknutan vid ett tändstift. Som med all cellvävnad i kroppen kan även
Takykardi betyder att hjärtat slår fortare än normalt. Pulsen kan plötsligt komma upp i t.ex. 150 eller 200 slag i minuten. Motionerar man eller sportar är det normalt att man får en s.k. sinustakykardi. Emellertid kan patienter drabbas av plötsligt påkommande attacker med snabb puls, vilket ofta kräver någon form av behandling. Om hjärtat slår mycket snabbt hinner kanske hjärtrummen inte fyllas helt med blod. Detta medför att hjärtat pumpar ut för lite blod i
TEE är en undersökning med ultraljud (s.k. EKO) där en sändare förs ner en bit i matstrupen. Då delar av hjärtat ligger alldeles intill matstrupen (esofagus) får man mer detaljerad information över strukturerna i hjärtat jämfört med en vanlig ultraljudsbehandling. TEE står för TransEsofagal Ekoundersökning.
Telemetri är en kontinuerlig övervakning av patientens hjärtverksamhet. EKG-sladdar kopplas på bröstet och anslutes till ett övervakningssystem. Telemetri används på intensivvårdsavdelningar, under operationer, efter hjärtinfarkt mm. På bildskärmar ser sjukvårdspersonalen patientens EKG (dvs hjärtrytmen) hela tiden. Modern telemetriutrustning har automatiska larmgränser för hur fort eller hur långsam pulsen får bli innan ett larm utlöses.
Thoraxkirurg operar i thorax dvs bröstkorgen och då vanligtvis hjärtan eller lungor. De vanligaste hjärtoperationerna är bypassoperation där kranskärlen i hjärtat får bättre blodcirkulation samt klaffel. Pacemakeroperationer utförs av olika läkare t. ex. kardiologer, allmän kirurger, narkosläkare men även thoraxkirurger.