Ablation är ett ingrepp som började användas i slutet på 1980-talet. De första patienterna som behandlades hade sk kroniskt förmaksflimmer med hög kammarfrekvens. Då man inte kunde få ner pulsen med vanliga mediciner prövade man att förstöra förbindelsen mellan de flimrande förmaken och hjärtkamrarna. Den elektriska ledningen heter AV- knutan som fortsätter ner i hjärtat under namnet His’ bunt. Därefter delar sig ledningen med två banor till vänster kammare och en gren till höger kammare. (Se Sinusknutan och AV- noden i bildmaterial).
För att förstöra förbindelsen används en tunn elektrod som läggs utmed His’ bunt. Man har ofta flera elektroder i hjärtat vid dessa ingrepp. En ligger i höger förmak och en i höger kammare. Elektroderna läggs in under lokalbedövning i ljumsken eller från underarmen. Man har till hjälp en röntgenkamera som visar var elektroderna ligger i hjärtat. Att lägga in dem i hjärtat är relativt enkelt och känns inte. Finjusteringen är tekniskt svårare och görs med hjälp av EKG från hjärtats insida.
Alla elektroder är kopplade till till en avancerad EKG- apparat som visar EKGet från varje elektrod. Man värmer upp His bunt till ca 60 grader C. under någon minut med hjälp av en speciell, yttre, elektrisk värmekälla”. Detta kan leda till att överledningen förstörs – ett AV block III har skapats. Inga flimmerpulser går ner till kamrarna längre om ingreppet har lyckats.”