Förmaksflimmer

afton.gif

En av de vanligaste puls- eller rytmrubbningarna på hjärtat är förmaksflimmer. Som ordet ”flimmer” anger så flimrar förmaksmuskulaturen med knappt synliga, osammanhängande (asynkrona) rörelser. Man brukar tala om att ett elektriskt kaos föreligger i förmaken, som helt har förlorat sina regelbundna, rytmiska sammandragningar och normala frekvens.

Ett förmaksflimmer innebär att elektriska urladdningar sker på olika ställen i förmaken. Förmaksflimret har omkring 300 upp till kanske 600 urladdningar i minuten. Förmakens normala tändstift, sinusknutan, är helt överspelad och kan inte styra hjärtat längre. Upphör flimret brukar sinusknutan komma igång igen med sina regelbundna, lugna impulser till förmak och kammare.

Förmaksflimmer är vanligt

Förmaksflimmer är en så pass vanlig åkomma, speciellt i hög ålder, att man nästan kan tala om en folksjukdom på ålderdomen. I 80-årsåldern räknar man med att mellan 5 till 10 % av befolkning har förmaksflimmer.

Förmaksflimmer kan även förekomma hos yngre människor. Flimmeranfall kan börja uppträda redan i 20–30 årsåldern. Ibland finns det en bakomliggande hjärtsjukdom som orsakar att förmaken börjar flimra. Patienten kan ha haft en inflammation eller infektion i hjärtat tidigare i livet som skadat förmaken. I högre ålder kan förmaksflimmer orsakas av en genomgången hjärtinfarkt eller högt blodtryck. Vid hjärtutredning av patienter med förmaksflimmer ser man ofta att förmaken är förstorade.

Flimmerimpulserna blockeras i AV-knutan

Flimrets ojämnt uppträdande urladdningar i förmaken passerar ned till de bägge hjärtkamrarna genom en elektrisk förbindelse som heter AV-knutan. Lyckligtvis har AV-knutan en inbyggd broms och låter inte alla impulser nå hjärtkamrarna. En impuls i taget släpps fram, därefter sker en kort paus på några milliskunder. Men flimmerimpulserna orsakar en oregelbunden puls ibland med stora variationer i frekvensen hos vissa patienter.

Kammarflimmer

FÖRDJUPNING

» Om ICD

Förväxla inte förmaksflimmer med kammarflimmer! Kammarflimmer leder till att blodcirkulationen upphör inom några sekunder och patienten får ett hjärtstillestånd och blir medvetslös inom några sekunder. Blodcirkulationen upphör inte under förmaksflimmer utan blodet rinner igenom förmaken och ner till höger respektive vänster kammare.

Kammarflimmer kan numera behandlas med implantation av en defibrillator (ICD) som inom några sekunder kan bryta hjärtrusningen. I defibrillatorn finns för säkerhets skull en pacemaker inbyggd för att skydda mot för låg puls.

Symptom vid förmaksflimmer

identity1.jpg

En del patienter med förmaksflimmer behöver pacemaker på grund av att pulsen ibland blir så långsam att patienten får symptom. Några patienter som har förmaksflimmer har omväxlande snabb oregelbunden kammarpuls till exempel upp till 150 slag i minuten. Plötsligt kan pulsen bli mycket långsam och kanske gå ner mot 30 slag i minuten. Dessa pulsändringar är plågsamma för många patienter men kan ibland lindras med pacemaker.

Symptomen på förmaksflimmer varierar mycket från individ till individ. Vanligtvis börjar flimret att uppträda anfallsvis (paroxysmalt förmaksflimmer) kanske under några timmar eller dagar för att plötsligt upphöra. Patienten känner oftast av attackerna som oregelbunden puls, hjärtklappning, obehag i halstrakten och ofta försämras konditionen.

Egendomligt nog känner några patienter inte av att de har erhållit flimmer medan andra gärna intar sängläge, när flimret inträffar. Det är sällsynt att man svimmar under ett förmaksflimmer.

Mer uttalade symptom är trötthet, andfåddhet och ibland hjärtsvikt.

Behandling av förmaksflimmer

Man brukar försöka minska flimmeranfallen med olika mediciner (t.ex. betablockare eller digitalis). Dessa mediciner bromsar också passagen av flimmerimpulserna till kamrarna. Med "bromsmediciner" finns en liten risk att pulsen blir för långsam och ger patienten symptom. En vanlig behandlingsmetod för dessa patienter är att kombinera bromsande mediciner med en pacemaker, som i sin tur garanterar, att pulsen inte blir för långsam.

Ablation av förmaksflimmer

Flimmer kan också behandlas med ablation, vilket enstaka patienter är lämpade för ablation. Som många flimmerpatienter känner till kan man försöka ”bränna” sönder vissa strukturer i eller kring förmaken för att förstöra strukturer som orsakar flimret. Det är långt ifrån alla som blir botade, men tekniken förbättras år efter år. Behandlingen förstör vävnad och i enstaka fall kan patienten behöva en pacemaker efter en ablationsbehandling, även om det numera är ovanligt.

Några patienter märker att de inte får förmaksflimmer lika ofta efter pacemakerinläggningen. Förmaksflimmer kan starta på grund av för långsam puls, vilket en pacemaker förhindrar. Man bör dock komma ihåg att en pacemaker inte kan bryta ett förmaksflimmer utan endast garantera att pulsen inte blir för långsam.

Kroniskt förmaksflimmer

Efter en tid, kanske efter flera år, brukar förmaksflimmer bli konstant eller kroniskt som man säger på läkarspråket. Många patienter med kroniskt flimmer mår ofta bättre än de patienter, som har anfallsvis påkommande flimmerattacker.

Förmaksflimmer och blodpropp

Det finns en liten risk att patienter med förmaksflimmer drabbas av en blodpropp. Propparna bildas vanligtvis i vänster förmak som står ganska stilla vid flimmer. Därför rekommenderas många patienterna att ta bloduttunnande mediciner. Frågan om bloduttunnande medicin eller ej är ett stort och viktigt spörsmål och kommer inte att tas upp här.

Patienter med pacemaker (utan flimmerattacker) behöver inte stå på bloduttunnande medicin. Elektroderna i venerna kan initialt ge upphov till en liten blodpropp men den sitter vanligtvis fast i blodkärlets vägg. Skulle en liten blodpropp lossna fastnar den i lungorna och löses upp. Den når således inte hjärnan och orsakar inte ett slaganfall (stroke).